Ta det röda pillret - se världsproblemen i vitögat

Kolla in den här intervjun. Den får mig att inse varför jag mycket hellre är krönikör för ETC än för Aftonbladet. En ska väl ändå skriva krönikor för en tidning vars budskap en i stort (OBS! inte vartenda artikel, men däremot i stort) kan stå för även i övrigt? Det gäller ETC, men det gäller verkligen inte Aftonbladet eller Expressen.



Och den här artikeln är också otroligt bra.

Bland personer jag känner är Maria-Pia Boëthius definitivt min allra största förebild. Utan konkurrens (möjligen från Gudrun Schyman i sådana fall). Maria-Pia är en skarp, kunnig, inspirerande, entusiasmerande och ärlig debattör med pondus, som vågar säga som det är. Hennes systemkritik i allmänhet och mediekritik i synnerhet är otroligt djupt rotat och genomtänkt, och hennes artiklar och böcker ger alltid flera aha-upplevelser, även för mig. Hon har en skrivstil som politiska debattörer tämligen sällan har, extremt inspirerande och upplyftande, utan att det på något sätt blir krystat. Hon kopplar det spirituella, känslomässiga, andliga (vad för ord en nu vill använda) med det politiska, utan att för en sekund äventyra seriositeten. Det är ett sätt att skriva på som jag absolut försöker ta efter.

Jag tycker att det låter så fantastiskt att som Maria-Pia bo flera månader om året i en stuga i en litenliten by i Alperna (2000 invånare har jag för mig), utan mail och teve. Det måste utgöra en sådan fantastisk andningshål och tid för reflektion och skrivande, borta från medie-, stress-, kändisskaps-, status- och reklamhetsen. Att leva på det sättet en del av året och leva mitt i det västerländska samhället en del av året är något jag skulle trivas så otroligt bra med. Förmodligen kommer jag göra slag i saken någon gång under mitt liv. Jag tror att det är så en kan utveckla den skarpaste formen av samhällskritik, då en både kan känna till vad en kritiserar OCH känna till en helt annan värld och livsstil.

I alla fall skrev jag det här inlägget för att tipsa er om hennes fenomenalfantastiska artikel om Ulrike Meinhof. Läs den här - Kasperdockan som blev terrorist

''Att sitta klädsamt tyst invid en man är den verkliga provokationen.''

- Unni Drougge

Tack till min kärakära vän Saramy för tipset.

Nu har de gjort det igen! En stor musiktidning har satt ihop en lista över de bästa artisterna och resultatet blir otroligt mansdominerat. Skillnaden är att den här gången hade en kunnat tro att utfallet skulle bli annorlunda. Nu handlade nämligen listan om sångröst, ett instrument som kvinnor faktiskt brukar få uppskattning för. Men nejnej, den sexistiska och distanslösa panelen på Rolling Stone bestående av 10 män och en kvinna valde att göra en lista som bestod av 76 män och 24 kvinnor. Jag blir så trött.

Åtminstone hamnade Aretha Franklin på en välförtjänt första plats, men i övrigt fattar jag väldigt lite av listan. Att John Lennon och framförallt Bob Dylan hamnar bland de 10 bästa får mig bara att fatta att grabbarna som satt ihop listan har ingen distans till sina favoritartister. Hade jag gjort en lista så hade jag inte satt Ani Difranco på topp 20-listan. Hon är en fantastisk artist, med en sångröst som är ganska bra (betydligt bättre än Bob Dylans i alla fall), men hennes främsta styrka ligger inte i sångrösten. Samma sak gäller Dylan och Lennon. Och när det kommer till Dylan så måste jag ju bara få säga att jag kan förstå att man tycker att han är en stor poet, men killen kan inte sjunga (Hooow many roooooads must a maaan walk dooown) och jag förstår inte hur någon på allvar kan hävda att han har en bättre eller mer unik sångröst än Björk (eller än PJ Harvey, Tori Amos och Alanis Morissette som inte ens fick plats på listan). Här får ni två klipp oså får ni jämföra själva. Spola fram till 2:30 i Björkklippet, så får ni se vilken brutal utklassning av Dylan hon bjuder på.



Jag tycker att Bob Dylan sjunger lite som vilken Joe Sixpack som helst. Björk sjunger dock inte direkt som vilken hockey mom som helst.

Jag saknar Sarah Palin. Hon var så rolig. Jag hoppas republikanerna ställer upp med Sarah Palin-Dan Quayle i nästa val. Det kommer bli världens roligaste historia och de kan tävla om vem som säger flest korkade saker. Jag tror att Sarah Palin kommer vinna. Min uppfattning är att kvinnor finns överrepresenterade bland riktigt korkade och bland genier. Män brukar hålla en jämn nivå, nästan alla män är medelintelligenta, jag kan knappt nämna en enda manlig geni. Eller ja, okej då, William Shakespeare, Quentin Tarantino och Courtney Loves man, möjligen även Yoko Onos man (inte Einstein, han var ett svin som tog all ära för han och hans frus gemensamma arbete). Jag kan dock komma på många kvinnliga genier, Sylvia Plath, Frida Kahlo, Tori Amos, Björk, Patti Smith, Ani Difranco, Virginia Wolf, Tiina Rosenberg, Eva Peron, Fiona Apple, Yoko Ono, Arundhati Roy, Naomi Klein, Vandana Shiva, Gayatri Spivak, Gertrude Stein, Judith Butler, Simone de Beauviour, Courtney Love, Maria-Pia Boëthius osv.

En kvinna som inte är ett geni är dock som sagt Sarah Palin. Inte heller är hon feminist, hon vill ju att våldtäktsoffer ska betala uppemot 10 000 kronor för sina egna bevisningsexaminationer. Här har hon skrivit en artikel om sin utbildning och sin kärlek till Joe "Sixpack" Stalin.

Och här en film om hennes liv:

Sedan måste jag säga att jag älskar ockupationsvågen som sprider sig över Sverige. I Lund, Göteborg, Malmö och Umeå har hus ockuperats. Husockupationer är en anarkistisk tradition som praktiseras flitigt runt om i världen och jag ser gärna att det blir en tradition även i Sverige. Varför ska svenskar vara så laglydiga, husockupationer är fantastiska och fredliga motståndsmetoder. Det som däremot gör mig arg är hur polisen och kommunerna hanterar det hela, med stormanden och rivanden. Låt istället människor ockupera byggnader som ändå inte används (det är utrymmesslöseri att slänga ut människor från byggnader som inte används till något, låt dem få bo där!)

Ikväll kl. 19 ska jag till Möllevångstorget på en manifestation till stöd för ockupationerna. Om ni själva vill aktivera er i frågan, gå in på motkraft.net för att se vad som sker!

Enligt Gender Gap-index är Sverige inte längre världens mest jämställda land. Nu är Sverige på tredje plats. Kan det bero på den borgerliga regeringen mån'tro?

Oavsett vad som är ens främsta hjärtefråga, djurrätt, feminism, fred, globaliseringsfrågor osv. så är mediekritik en viktig fråga. Det är nämligen från medierna människor får sin verklighetsbild och den som har makten över berättelsen har otroligt mycket makt. Idag är det nästan enbart storföretag som äger medierna, och innehållet blir därefter.

Men som alltid finns det motstånd, alternativa berättelser om hur världen ser ut eller borde se ut. Det här är bland de finaste exemplen på mediekritisk aktivism som jag någonsin sett. En fejkad version av New York Times. Jag älskar't.

Min vän Sara tipsade mig om Hanna Gustavssons blogg. Där finns det en massa finna teckningar. Den här är min favorit:

Jag blev så glad när jag besökte Björks hemsida idag. Hon har tydligen varit med i en paneldebatt om klimatfrågan med bl.a. Margot Wallström. Varför finns det inget youtube-klipp på den? Jag skulle såsåså gärna viljat se det!

Min underbara vän Lisa promotar Yoko Ono i en nättidning!

Yelah.net har skapat en fantastisk kampanj om machostrukturerna inom vänstern. Det är en fråga som måste diskuteras mer. Så skicka gärna artiklar om era erfarenheter till yelah, det ska i alla fall jag göra!

Och slutligen har visomaldrigsasexist.net fått ny layout och en ny medlem. Besök deras fantastiska blogg! Hanna, Martin och Frida (de som driver bloggen) har dessutom presenterat sig själva och varför de är feminister på ett helt strålande sätt, som ger mig kämpaglöd.